1593-1652 French Georges de La Tour Galleries His early work shows influences from Caravaggio, probably via his Dutch followers, and the genre scenes of cheats??as in The Fortune Teller ??and fighting beggars clearly derive from the Dutch Caravaggisti, and probably also his fellow-Lorrainer, Jacques Bellange. These are believed to date from relatively early in his career. La Tour is best known for the nocturnal light effects which he developed much further than his artistic predecessors had done, and transferred their use in the genre subjects in the paintings of the Dutch Caravaggisti to religious painting in his. Unlike Caravaggio his religious paintings lack dramatic effects. He painted these in a second phase of his style, perhaps beginning in the 1640s, using chiaroscuro, careful geometrical compositions, and very simplified painting of forms. His work moves during his career towards greater simplicity and stillness ?? taking from Caravaggio very different qualities than Jusepe de Ribera and his Tenebrist followers did. He often painted several variations on the same subjects, and his surviving output is relatively small. His son Etienne was his pupil, and distinguishing between their work in versions of La Tour's compositions is difficult. The version of the Education of the Virgin, in the Frick Collection in New York is an example, as the Museum itself admits. Another group of paintings (example left), of great skill but claimed to be different in style to those of de La Tour, have been attributed to an unknown "Hurdy-gurdy Master". All show older male figures (one group in Malibu includes a female), mostly solitary, either beggars or saints. After his death in 1652, La Tour's work was largely forgotten until rediscovered by Hermann Voss, a German scholar, in 1915. In 1935 an exhibition in Paris began the revival in interest among a wider public. In the twentieth century a number of his works were identified once more, and forgers tried to help meet the new demand; many aspects of his œuvre remain controversial among art historians.  Related Paintings of Georges de La Tour :. | Schlagerei der Musikanten | Ijob will mock of its woman | Hurdy gurdy player | The New born | Knabe blast in eine Lampe |
Related Artists:
Thomas Jones
Thomas Jones (26 September 1742 - 29 April 1803) was a British landscape painter. He was a pupil of Richard Wilson and was best known in his lifetime as a painter of Welsh and Italian landscapes in the style of his master. However, Jones's reputation grew in the 20th century when more unconventional works by him, ones not been intended for public consumption, came to light. Most notable among these is a series of views of Naples which he painted from 1782 to 1783. By breaking with the conventions of classical landscape painting in favour of direct observation, they look forward to the work of Camille Corot and the Barbizon School in the 19th century. His autobiography, Memoirs of Thomas Jones of Penkerrig, went unpublished until 1951 but is now recognised as a major work of commentary on the 18th-century art world.
tidemand
Tidemand kom vid 17 års ålder till Köpenhamns konstakademi, studerade där i fem år, tänkte sedan utbilda sig till historiemålare i Munchen, men valde i stället på en kamrats råd Dusseldorf till studieort och reste dit 1837. Han blev elev av Theodor Hildebrandt, men tog tidigare intryck av Carl Friedrich Lessings relativt realistiska historiemåleri. Hans första större målning behandlade ett svenskt ämne, Gustaf Vasa talar till dalkarlarna vid Mora (1841). Målningen inköptes av Rhens och Westfalens konstförening samt förskaffade Tidemand ett resestipendium från Norge och beställning på en altartavla till Vor Freisers kirke i Kristiania. Han reste sedan till Munchen och Italien, återvände till Norge på ett kort besök sommaren 1842, gjorde en studieresa i fjälltrakterna för att samla material till en påtänkt fosterländsk historiemålning, men kom nu till klarhet över sitt mål. Han ville, som han själv yttrat, skildra detta kraftiga naturfolks karaktär seder och vanor. Hans första tavla i detta syfte var Sagoberätterskan 1844, inköptes av drottning Josefina och förskaffade konstnären medlemskap av svenska konstakademien. Efter nya studieresor i Norge målade han Söndagskväll i Hardanger köptes av Oscar I, på slottet i Kristiania och Gudstjänst i en landskyrka. Han bosatte sig 1845 på allvar i Dusseldorf och vann snart ett namn genom de norska bondelivsbilderna. Samma år målade Tidemand i samarbete med Hans Fredrik Gude den romantiska Brudefärden i Hardanger. Revolutionsoroligheterna hade vid denna tid drivit de norske konstnärerna hem till Norge, och det såg ut, som skulle konsten nu bli rotfäst i hemlandet. Impulsen till en nationell konst gavs, men då lugn åter inträdde, återvände konstnärerna till utlandet. Under de närmaste åren målade Tidemand för det av Oscar I uppförda lilla lustslottet Oskarshal, som pryddes av uteslutande norska konstverk, serien Norskt bondeliv. Hans sista arbete var förstudier till en aldrig utförd historiemålning, Kristian IV grundlägger Kristiania, beställd av Oscar II. Tidemand skapade även tre altartavlor. I samarbete med Gude målade han Afton på Kröderen (1849), Ljustring (1850), Likfärd på Sognefjorden (1853), Fiskare i fara (1859), med Sophus Jacobsen Lappar på renjakt (1873) och med Morten M??ller Sinclairs landstigning i Romsdalen (1875). Han blev av sin samtid hyllad som Norges främsta representativa konstnär. Hans betydelse ligger i att han i sin konst gav uttryck åt det nationella uppvaknandet i sitt hemland. På samma gång föreställde han det norska folket för den stora allmänheten i utlandet. I Tyskland betraktades han som en av de främsta representanter i samtidens konst. Han fick många utmärkelser såväl i Tyskland som i Paris och i England, och hans arbeten såldes till höga pris. Sina mest omtyckta målningar upprepade han med tillhjälp av flera medhjälpare gång på gång, några i ända till 12 exemplar. Många av hans arbeten är återgivna i kopparstick och litografi. L. Dietrichson utgav Adolph Tidemand, hans liv og hans værker (2 delar, 1878-79).
Charles M.Relyea
American, 1863-1932